Konstnär Micke Östergren
Jag skriver poesi som ett viktigt komplement till utställningsbilderna.
VI. Änglars ord
Röster
ur ett
stjärnfall
sprider sig
med vindarna
glömmer
sig bort
i tonerna
av en
mozartsymfoni
får fart
på nytt
i ren efori
VII. Änglars ord
Änglars sång
är blå
med inslag
av rosa
glitter
fransiga
harmonier
ekar
ljuvligt
i tomma
salar
och bluesgitarren
tillkommer
utan krav
på ersättning
XXVIII. Änglars ord
Sorgen
som jag mindes den
var novemberrännstenens
ständigt
virvlande
gråvatten av
ångest
likställt
och de förbipasserade
i sin svarta
polyesterrockar
log aldrig
någonsin
mer än
nödvändigt
XXXIII. Änglars ord
Gråten
hennes
finns
ännu kvar
i universum
sist hördes
den kring
Jupiters
månar
flyende
längs den
förunderliga
tidens
irrvägar
Aldrig
glömd
i alltets
väldighet
XXXVIII. Änglars ord
Meningen med livet
viskade ängeln
i trappen till
svårmodets borg
är en älskog
i månens sken
en natt
då junidaggen
bäddar gräset
runt din hud
som av glädjens
finaste ömhet
och träden
står tysta intill
i lovligt
samförstånd
XL. Änglars ord
Varje ord
är en handling
att tas på fullaste allvar
Förnuftets närvaro
kan synas självklar
då du kontrollerar
sanningsorden
fjärran
ondskans vrålande
demoner
Men vilsegångna
tankar kan likt
irrande bloss
med ens lysa upp
stigar i affektens
landskap
förblinda
trasa sönder
din oroliga
själ
XLI. Änglars ord
I en glömd
cirkusvagn
låg mina
dagböcker
på lit de parade
vad hade jag att
dölja för den
nyfikne
Vad hade jag att
dölja annat
än ett liv
så trasigt och
förvirrat
men naket
beskrivet
som en
bekännelse
av godo
endast
XLII. Änglars ord
Jag såg genom
ett moln
hur du led
dina kval
Vera Johannson
född Molin
Där uppe satt
jag och bekraktade
och kunde
gått dig förbi
ty vinden var hård
molnet ilsket av
mörker
Jag valde dig
av kärlekens
barmhärtighet
singlade sakta ner
som ett
vindbefriat löv
XLII. Änglars ord
Jag bad om förlåtelse
i varje stund
grävde i
skammens
dynghög
placerade
belätet
kallat
ursäkt
på guldprydd
pedistal
Som en missriktad
stolthet